Lösenord på bloggen

Kära läsare!
 
Jag har tänkt och funderat en hel del på användningen av min blogg. Jag har bloggat här i 10 år. Det är sjukt länge med tanke på att jag bara är en amatör med ca 10. 
Men jag måste erkänna att förr i tiden hade jag nog en dröm att lyckas nå ut till fler än bara mina närmaste vänner och familj. Konceptet på bloggen har varit lite blandat... Jag har bjudit på träningstips (??), Middagstips, skrivit texter om jämnställdhet, barnuppfostran mm. Men jag landar ju nästan alltid med att det är en dagbok där jag berättar om min vardag. 
Läsarantalet har legat på ca 100 till 50 till nu då ca 10 stycken. Ju färre som läst, ju mer bilder på Vibs har jag börjat publicera. När jag kollar tillbaka på min blogg så är det ju riktigt roligt att se bilder på henne och läsa de få texter som finns om henne. 
 
Det jag har kommit fram till -efter detta evighetslånga utlägg. Är att jag vill bli mer personlig på min blogg. Skriva mer om min vardag och mer om Vibs. Men detta vill jag inte göra till ett öppet internet, utan till de som känner mig, eller har hängt med mig i bloggen en längre tid. 
 
Därför kommer jag inom en tid sätta ett lösenord på bloggen, så när du ska läsa måste du skriva i det för att kunna komma in hit. 
 
Vill du ha lösenordet?
Skicka ett mejl: madeleine.boquist@gmail.com
eller skicka ett sms: 0730658582
 
Så får du det av mig, om jag vet vem du är :)
Jag kommer skriva en lite notis om detta under mina kommande inlägg, så att ingen missar.
//Madeleine 

Jag har skaffat mig dykarcertifikat!!

 
När jag fyllde 30 år fick jag en kurs i dykning av Vidar. Jag har alltid älskat vatten både simma och snorkla. Men jag har faktiskt inte tänkt så mycket på att just dyka. Jag minns att jag hade någon klasskompis i gymnasiet som gjorde det, och jag då blev sugen att göra det jag med. Men priset var lite väl saftigt minns jag då. 
 
Jag började kursen utan några direkta förväntningar. Men det visade sig vara rätt tufft. Mycket teori och mycket kunskap om utrustning samt hur man faktiskt dyker. Det är inte bara att hoppa i och andas direkt. 
Vi började med att dyka i bassäng där vi fick lära oss om utrustningen och göra massor av övningar. Övningarna var baserade på krissituationer som kan uppstå. 
Till en början var det riktigt läskigt. Jag har dykt i torrdräckt och den sitter åter jättemycket runt halsen och det var ovant att känna sig stryp. Sen var utrustningen väldigt tung. (30 kg). När jag klev ner i vattnet första gången hade jag noll kontroll och for runt helt okontrollerat vilket kändes obehagligt. Men det där lär man sig snabbt sen!
 
Under veckan pluggade jag sedan varja kväll efter jobbet, för helgen efter var det dags för prov och mer dyk!
 
Vi dök i Vättern! På lördagen fick jag känna på hur det känns när man inte tömmer ut luften ur BCD (Flytvästen man har på ryggen) när man stiger uppåt. Den expanderades med luft och nästan "flög" upp ur vattnet. Jag blev riktigt rädd för jag fattade inte vad som hände. Nu hade vi inte varit nere så länge och på så djupt vatten. För om något sånt här händer när man dyker i vanliga fall så kan du få dykarsjukan... Så det var en bra lärdom att få vara med om det under övningen, för sen har jag haft stenkoll på tryckförändringarna. 
 
Korv med bröd till lunch! Supertrevliga människor lärde jag känna!
Förra helgen dök jag utanför Gryt och det dyket var helt FANTASTISKT! Jag hade kontroll på utrustningen och kunde verkligen njuta av dyket. Jag känns mig så jäkla stolt att jag kom dit, att verkligen kunna njuta! Detta har varit en rejäl prövning både psykiskt och fysiskt. Alla är vi olika, så en del upplevere säker detta som ingeting. Men för mig har det varit en utmaning, så jag lyckades med! 
 
Jag vill fortsätta att dyka några gånger om året, speciellt om vi åker utomlands. 
//Madeleine 

Hallå?

Är du kvar? 
Jag tänkte väl det! Det är väl en riktig nagelbitar att sitta i över EN MÅNAD och vänta på bilder från min och vidars 30 årsfest?
(null)
 
Men först en färsk bild från när jag klippte mig förra månaden. Till en början var jag nöjd, sen inte nöjd och nu vet jag inte. 
(null)
 
Mycket ballonger blåstes upp. Och jag ska vara ärlig till er. Jag hann inte och tänkte inte på att fota till bloggen under dagen/kvällen. Det finns knappt några bilder alls på hur festen såg ut. Lite bilder från dagen men inga från kvällen. 
Däremot hade vi satt upp en fotovägg som några hittade till. Vi började dagen med kalas tillsammans med våra familjer och släktningar, sen till kvällen kom våra vänner. Så roligt! Dock så ångrar jag att vi inte promotade vår fotovägg bättre, för det var många som inte fastnade på bild... Men här kommer ett gäng!
 
Mina stjärnor till vänner, Paulina och Amanda! De kom till oss redan på fredagkväll och hjälpte oss att fixa med allt!! På riktigt vet jag inte alls hur vi skulle lyckas få ihop allt utan er hjälp. TUSEN TACK tjejer!!
En liten del av våra braiga vänner! 
 
Mina au pair vänner! Minus Myh som bor i LA och kan då inte vara med på sånna här typ av tillställningar. 
Dessa bor i Borås, Täby och Jönköping. 
En bild på han och mig :)
Fick ett otroligt fint kollage av Malin <3 
 
Vi fick mycket fina presenter och upplevelser, tusen tack! 
 
Ett par veckor efter vårt firande, åkte jag ner till Åhus. För där hemma var nämligen...
MYH <3 Hon var hemma i Sverige under en vecka, så jag tog ledig från jobbet och sov över där två nätter. Jag kom ner sent på onsdagkväll och åkte hem tidigt på fredag förmiddag. 
På kvällen fick jag en presentpåse av henne, fylld med mitt godis från staterna, ett doftljus och biljetter till Absolut Vodkas nya tour.
 
På torsdagen satt vi pyamas ochåt frukost i ca 3 timmar. Vi hade mycket att prata om helt enkelt. På eftermiddagen gjorde vi oss i ordning och fick skjus till Absolut. (Som alltså produceras och tappas i Åhus)
Turen slutade med spritprovning, där vi också fick blanda oss en drink. 
Sen bjöd Myh ut mig på deras resturange där vi drack fler drinkar och åt supergod mat! Det känns som alltid så tråkigt att säga hejdå, speciellt denna gång. För nu vet jag inte rktigt när vi kommer att ses nästa gång. 
Tufft att ha en så nära vän så långt borta. 
 
Denna helg skulle jag och Vidar egentligen åkt till Varberg för att umgås med Paulina, Amanda och Josef. Men pga vädret så valde vi att ställa in, något vi är glada över när vi hör hur dåligt vädret är på västkusten. Imorgon ska jag istället syssla med att sätta upp våra innefönster, inte riktigt lika roligt. 
 
//Madeleine