När man var yngre var allting möjligt

Ända sedan jag var liten så har jag fått höra att jag har bra fantasi.
Jag har alltid varit bra på att berätta historier, påhittiga som verkliga.
När jag var runt 10 år så älskade jag att underhålla en publik och höll alltid en liten "stand-up" för klasskamraterna, när vi var på kalas eller fester med familjen.

Jag har alltid varit väl intställd med vad det är jag ska göra när jag blir stor.
När jag var yngre, runt 14 år så tänkte jag att jag måste skriva en bok, eftersom att jag har en sådan bra fantasi, (som alla på pekade).
En julafton fick jag en gamal dator av mina föräldrar.
Jag började skriva på min bok, och skrev i flera veckor och byggde upp en hel värld.
Jag minns att jag lyssnade på massor av musik för att komma in i olika sinnestämmningar.

När jag var klar hade jag skrivit klar min första "bok" i word på 50 sidor i storlek 12, lämnade jag den till min svensklärare, men eftersom att det var så mycket stavfel i texten så försvann min ambition att rätta den och skicka in den till någon förlag.

Detta är något jag aldrig skulle kunna göra idag, eller flera gånger har jag tänkt att det skulle vara roligt att skriva ett teatermanus, eller en novell.
Men jag börjar aldrig för innan jag börjar så hinner jag tänka "det är bara slöseri med tid eftersom att det ändå inte kommer kunna gå att få den publicerad"

Det är så dumt att man tänker så, vill man något så är det väl egentlige bara att köra på.
Jag har en lista med saker som jag skulle vilja göra, men får för mig att det inte kommer gå....

  • Skriva en novell och få den publicerad
  • Skriva en barnbok
  • Åka runt på skolor och föreläsa om dyslexi för elever, föräldrar och lärare
  • Skriva ett teatermanus och göra en teateruppsättning där jag är regissör.

Men någon dag ska nog ta tag i någon av det där.
Någon dag....
/Madeleine

#1 - - Malin:

Klöööör barre!!!! I believe in you :)