Små ting gör mig stressad

Änligen är veckans sista vardag här!!! Den här veckan har inte varit någon bra vecka... jag har känt mig trött, energitom, rastlös och oproduktiv.
Vidar har jobbat typ hela tiden, han har jobbat en massa extra denna vecka. Då har vardagen känns extra tråkig.
Jag längtar efter helgen, få fylla på med lite energi igen och så ska jag se till att vara mer strukturerad nästa vecka.
 
Jag har funderat på att skriva en to-do-lista varje söndag; vad jag ska göra under veckan. Idag skriver jag alltid listor till jobbet som jag går efter, men jag har funderat på att skriva lista till mig själv, privat.
Med saker som ska fixas.... jag har en tendens att komma hem efter jobbet sätter mig i soffan och fastna där resten av kvällen. Saker som ska stå på listan är lite små grejer som jag tänker att jag borde fixa men aldrig tar mig tid att göra, som att fixa mitt cykellyse, laga knapparna på min jacka, skicka över bilder till Mia från NY, rensa någonstan, ringa bilverkstaden osv... Små grejer som tillsammans gör mig stressad.
Om jag då har en lista där jag kan se vad jag ska göra så tänker jag att det är lättare att göra det.
Mer stuktur i vardagen helt enkelt. Denna vecka har vi tex planerat vad för mat vi ska laga till middag om kvällarna, istället för att fundera ut det när en kommer hem för att sedan åka till affären och handla.
Det har gjort mig mindre stressad...
Blir ni lätt stressade av vardagen små saker?
 
Jag tänkte faktisikt börja denna fredag med att gå på ett yogapass. Jag känner mig alltid så lugn i kroppen efteråt. Jag är ingen yoga-expert, har bara yogat på Friskis och svettis, men jag vill rekomendera yoga till dig som känner sig lite stressand och har många tankar surrande i huvudet. Yoga ger mig 1 timmes avkoppling, fokus på mitt inre och ett lugn.
 
Nu vill jag önska dig en fin fredag!

Vardags funderingar

Det är märkligt, hur allt hela tiden ändras. Något som en alltid trodde skulle vara på ett sätt blir inte alls som en har tänkt sig.
Jag hade inga planer på att mitt liv skulle se ut som de gör idag, för typ 5 år sedan. Jag skulle ju inte skaffa barn förrän jag var högt uppe i karrären, jag skulle ju ut på miljoner resor, sen världen och bli berömd inom TV-produktion.
Men nu sitter jag här och inser att så kommer inte fallet att bli. Jag kommer inte blir något mer, än någon annan.
Tycker jag det känns sorligt?
-Nej inte ett dugg.
När en blir äldre så ändras ens perspektiv. Jag tycker inte att karrär och pengar är viktigt. Det som är viktigt för mig är relationer med andra människor.
Jag ser mycket hellre fram emot att blida en familj med mannen jag älskar mest i hela världen, än att jobba dygnet runt för att nå ett mål i karriären.
Att göra som alla andra, (Vad nu det är) kan tyckas verka tråkigt. Leva "Svenssonlivet", men eftersom så många människor väljer det livet så kanske det betyder att det inte är tråkigt, utan att det är något fint.
 
Förr i tiden var det viktigt för mig att sticka ut och göra något annnorlunda, vara annorlunda, inte som alla andra! Idag känner jag att det inte är viktigt.
Ta mitt au pair år som ett exempel. Det jag bär med mig från det året är inte alla häftiga upplevelser och platser utan det är människorna jag träffade. Mina underbara vänner.
 
Ibland kan jag stressa upp mig själv över att jag inte kommit längre, men då måste jag stanna upp och fråga mig själv: "Vart är det du inte har kommit?" Är verkligen karriären det ända kvittot i livet på hur långt du kommit och hur framgångsrik du är?
Jag har nog aldrig känt mig så unik och viktig som den dagen jag fick reda på att jag var gravid. Ändå är det inte unikt att skaffa barn... Men känslan kan ingen ta i från mig. Vidar och jag har kommit närmare varandra än vad jag trodde var möjligt. Något så naturligt och o-unikt som att vänta barn, har blivit det häftigaste jag upplevt/upplever.
Livet borde handla mer om relationer. Umgås mer med vänner och familj och uppskatta nuet. Sluta stressa över att du ska stäva efter något för att bevisa för andra.
Du är den viktigaste personen i ditt liv. Se till att du mår bra. Jämför dig inte med andra och var tacksam för hur ditt liv ser ut.
Och som jag skrev ovan, se inte din karriär som ett kvitto på hur framgångsrik du är.
 
/Maddo