Vardags funderingar

Det är märkligt, hur allt hela tiden ändras. Något som en alltid trodde skulle vara på ett sätt blir inte alls som en har tänkt sig.
Jag hade inga planer på att mitt liv skulle se ut som de gör idag, för typ 5 år sedan. Jag skulle ju inte skaffa barn förrän jag var högt uppe i karrären, jag skulle ju ut på miljoner resor, sen världen och bli berömd inom TV-produktion.
Men nu sitter jag här och inser att så kommer inte fallet att bli. Jag kommer inte blir något mer, än någon annan.
Tycker jag det känns sorligt?
-Nej inte ett dugg.
När en blir äldre så ändras ens perspektiv. Jag tycker inte att karrär och pengar är viktigt. Det som är viktigt för mig är relationer med andra människor.
Jag ser mycket hellre fram emot att blida en familj med mannen jag älskar mest i hela världen, än att jobba dygnet runt för att nå ett mål i karriären.
Att göra som alla andra, (Vad nu det är) kan tyckas verka tråkigt. Leva "Svenssonlivet", men eftersom så många människor väljer det livet så kanske det betyder att det inte är tråkigt, utan att det är något fint.
 
Förr i tiden var det viktigt för mig att sticka ut och göra något annnorlunda, vara annorlunda, inte som alla andra! Idag känner jag att det inte är viktigt.
Ta mitt au pair år som ett exempel. Det jag bär med mig från det året är inte alla häftiga upplevelser och platser utan det är människorna jag träffade. Mina underbara vänner.
 
Ibland kan jag stressa upp mig själv över att jag inte kommit längre, men då måste jag stanna upp och fråga mig själv: "Vart är det du inte har kommit?" Är verkligen karriären det ända kvittot i livet på hur långt du kommit och hur framgångsrik du är?
Jag har nog aldrig känt mig så unik och viktig som den dagen jag fick reda på att jag var gravid. Ändå är det inte unikt att skaffa barn... Men känslan kan ingen ta i från mig. Vidar och jag har kommit närmare varandra än vad jag trodde var möjligt. Något så naturligt och o-unikt som att vänta barn, har blivit det häftigaste jag upplevt/upplever.
Livet borde handla mer om relationer. Umgås mer med vänner och familj och uppskatta nuet. Sluta stressa över att du ska stäva efter något för att bevisa för andra.
Du är den viktigaste personen i ditt liv. Se till att du mår bra. Jämför dig inte med andra och var tacksam för hur ditt liv ser ut.
Och som jag skrev ovan, se inte din karriär som ett kvitto på hur framgångsrik du är.
 
/Maddo
#1 - - Paulina:

Så fint skrivet :)

Svar: Tack vännen!
Madeleine

#2 - - Malin :

Vad bra o fint skrivet! Jag håller med dig, ja fast jag ska ju inte ha bäbis men jag håller ändå med dig om att i slutänden är det nog famlij o vänner som räknas. Jag har aldrig varit den som vill ha toppkarriär som du vet, aldrig tyckt jag passar in där. Jag vill inte det jättemkt helt enkelt, o vissa tycker det är jättekonstigt. Tycker inte jag. dom flesta verkar tycka att man måste utbilda sig o bli nått. Men alla hittar lycka på olika sätt o du är definitivt inte en av dem som behöver en lysande karriär o tjäna massa pengar, du har funnit lycka ändå som du skriver. Du har för tusan ändå pluggat o slitit 3-4 år på universitet o du håller ändå på med det du vill, jobbar på Östnytt hallå! Hur coolt är inte det. Ditt namn står med i tv rutan titt som tätt! O ditt egna företag!!! Så jo Madeleine du har lyckats väldigt bra ändå o du är inte klarar bara för du ska få bäbis! I många fall är du verkligen en förebild för mig, det ska du veta <3

Svar: Jag är såklart nöjd med det jag har gjort, och mycket mer kommer såklart att hända på jobb-fronten eftersom jag bara är 26 och ska jobba fram till jag är 65 år... Men jag känner att många borde känna sig tillfredsställda med det liv de har, för i slut ändan så tror jag med att det är just relationerna som är det viktiga, inte jobbet! Tack för din fina ord om mig, det värmer massor! Stor puss <3
Madeleine

#3 - - Sandra:

Du har så rätt! Tyvärr så definierar vi vem vi är i dagens samhälle genom CAD vi jobbar med. Så tragiskt! För målet ska väl vara att jobba för att leva, och inte att leva för att jobba!?

Svar: Exakt! Sen läste jag en undersökning någonstans... (Minns tyvärr inte vart..) men då har de frågat massa en människor som ligger inför döden, vad de önskar att de gjort annorlunda och det vanligaste svaret var "Spenderat mer tid med min familj, jobbar mindre".
Madeleine

#4 - - Sandra:

vad